Hur många talar persiska
•
Persiska
Persiska (persiska: فارسی, fārsi, /fɒːɾsiː/), är ett iranskt språk inom den indoiranska grenen av de indoeuropeiska språken. Det talas främst i Iran (där kallat fārsi eller pārsi), Afghanistan (där kallat dari sedan 1964 av politiska skäl[2]), Tadzjikistan (officiellt kallat tājik av politiska skäl av Sovjetunionen)[3] och andra länder som historiskt varit under persiskt inflytande.
Persiska är ett av världens äldsta levande språk och omfattar tre historiska faser:
Språket kallades ursprungligen pārsi; namnet fārsi tillkom som en följd av den arabiska erövringen av Persien eftersom ljudet [p] saknas i arabiska. Termen fārsi är en endonym och ska allmänt sett inte användas om persiska på andra språk. Den är dock bruklig för att skilja mellan persiskans högspråksvarieteter – främst iransk persiska (fārsi) och afghansk persiska (dari) – vid till exempel tolkning och modersmålsangivelse.
Fornpersiskan uppstod i södra Iran och spreds från ake
•
”Persiskan är långt ifrån lagom”
För Pari Isazadeh, som kom till Sverige 1985, har resan in i det svenska språket handlat om att lära sig den djupare innebörden av ordet lagom.
– De kulturer som jag tidigare har mött är inte lagom på något sätt, säger hon. Iranier är mer känslosamma och uttrycker sig starkare än svenskar.
På persiska kan hon bedyra sin kärlek till någon genom att säga قربونت برم ”ghorbunet beram”, ’jag dör för dig’, eller جیگرم ”jigaram”, ’du är min lever’ – man behöver ju levern för att överleva.
– På svenska märker jag att jag är mer återhållsam och mindre uttrycksfull, men det tar jag igen när jag skriver poesi.
I svenskan saknar Pari Isazadeh också تعارف ”taarof”, den iranska artigheten. För att visa att hon ser och uppskattar någon kan hon till exempel säga
دستت درد نکنه ”dastet dart nakoneh”, ’må dina händer inte göra ont’.
– Jag har inte hittat något uttryck på svenska som ens är i närheten. Så jag säger det på persiska till mina svenska kolle
•
Iranska språk
Iranska språk är en språkgrupp inom den indoeuropeiska språkfamiljen med totalt ca 150-200 miljoner talare, främst i sydvästra Asien.[1][2] De största iranska språken är persiska, pashto och olika kurdiska språk.[3]
Iranska språk brukar indelas i västiranska och östiranska med undergrupper. Det finns 96 iranska språk.
Iranska språk omfattar följande undergrupper i respektive land:[4]
- Yagnobi, munji, sanglechi-ishkashimi, tangshewi, parachi, aimaq, darwazi, hazaragi, pahlavani, dari, tadzjikiska och pashto.
- Baluchiska, bashkardi, koroshi, gilaki, mazanderani, shahmirzadi, ashtiani, persiska (farsi), dari, Gazi, khunsari, natanzi, nayini, parsi-dari, sivandi, soi, vafsi, khalaj, kurdiska (sorani), lasgerdi, sangisari, semnani, sorkhei, alviri-vidari, eshtehardi, gozarkhani, harzani, karingani, koresh-e-rostam, razajerdi, rudbari, shahrudi, takestani, taromi, maraghei, kho'ini, kajali, kabatei, dezfuli, lari, bakhtiari, luriska (och Feyli-luris