Hur träna eftersökshund
•
Eftersöksträning
Såhär kan du lägga upp träningen: Använd plasthandskar. Riv därefter av några frimärksstora bitar av ett papperssnitselband och lägg ner dem i en burk med lite blod.
Vilken sorts blod du använder spelar ingen som helst roll, enligt eftersöksjägarna Pär Wahlman och Calle Ekström.
Spreja därefter ett spår med vatten och päls och placera ut pappersremsorna med blod med ojämna mellanrum. För att vara säker på var du lagt bitarna kan du markera med snitselband. Låt sedan hunden spåra och om den markerar blodet är det beröm som gäller. Direkt. Markerar inte hunden blodet själv får du göra den uppmärksam på vad som finns där på marken och därefter berömma när hunden visar sitt intresse för blodet.
Belöna inte spårslut
I den traditionella spårträningen belönas hunden när den hittat klöven och därmed arbetat klart. Pär och Calle har en annan filosofi. De berömmer och belönar hunden när den arbetar, spårar. Däremot belönar de inte vid spårslut. Många gånger tar de de
•
Lär hunden att markera i spåret
Mot en vägg på gården har Jonas Lindström byggt ett platt pussel av hålade tegelstenar. Med plasthandskar och pincett har han stoppat in ett snitthår från vildsvin i ett av hundratals små hål i teglet. Med en handrörelse gör han unghunden, den bayerska viltspårhunden Kryza, intresserad. Hon springer fram och så börjar detektivarbetet med ett luktsinne som slår det mesta.
Kryza cirklar runt med nosen och det hörs på frekvensen att hon är intensiv. Korta, snabba ut- och inandningar ökar hennes chans att snabbt hitta rätt. Det tar inte en minut. Unghunden fryser fast, pekar med nosen och sätter sig likt en stirrande staty. Och visst ligger det ensamma snitthåret i just det lilla hålet.
Jonas kliver fram och belönar med lite ost ur en tub. Men han är noga med att den matbelöningen ges i rätt läge, alltså när Kryzas nos pekar åt rätt håll, mot snitthåret. Vänder hon sig mot sin husse kommer det ingen belöning.
Jonas tränar den unga hunden i konsten att
•
Den viktiga lösa eftersökshunden
Spårhunden är grunden för eftersök. Det är självklart. Men för de flesta rutinerade eftersöksjägare räcker inte det. I många fall behövs också en släpphund, en hund som kan gå i kapp, ställa eller helt enkelt dra omkull det skadade viltet. Allt för att så snabbt som möjligt nå målet, att förkorta viltets lidande.
Mattias Heed är eftersöksjägare. Han jagar inte som vanligt, utan man kan säga att Mattias är lika specialiserad på eftersök som sina hundar.
– Det har blivit så. I början handlade det om ren nyfikenhet och faktiskt om ett behov. För många eftersök misslyckades, för många skadade vilt friskförklarades utan att man egentligen kunde vara hundra procent säker. Och så är det nog lite för ofta fortfarande, säger han.
Nyfikenheten blev ett intresse som växte. Sedan ett antal år är Mattias anlitad som eftersöksjägare på många marker, och antalet eftersök per säsong brukar landa på ett par, tre hundra. Det har gett en ansenlig rutin som ger hans